Svensk

Jag kommer aldrig att bli est. Jag skulle kunna bli estnisk medborgare, hypotetiskt sett, men det skulle ändå inte göra mig till est. Jag gillar Estland, men jag kommer aldrig få samma relation till Estland och det estniska folket som jag har till Sverige och svenska folket.

Jag bodde många år i Norge, och blev norsk medborgare 2013. Men det gjorde mig inte till norrman. Förvisso bryr jag mig om vad som händer i Norge också, för att jag har bott där, och fortfarande har kontakter där, samt att det råkar vara ett av Sveriges två närmaste grannland. Finland bryr jag mig om utan att ha bott där, för att det länge var östra Sverige och för att jag har rötter även i Finland.

Men det är bara i Sverige som jag har hela kombinationen: urgamla rötter, uppväxt, modersmål. En del har fått för sig att jag skulle vara "finne". Det är jag nog etniskt sett - delvis, men bara delvis. Jag är etnisk svensk och etnisk finne, i så fall. En germansk-ugrisk blandras, om man så vill. En stor del av mina rötter i Finland var för övrigt finlandssvenskar, alltså östsvenskar. Mina svenska rötter kan spåras tillbaka till 1300-talet i Östergötland. Mina äldsta rötter i Finland går tillbaka till svensktalande adel i Egentliga Finland under 1400-talet, och sannolikt danskättade i Österbotten (släkten Strang) vid samma tid.

Jag har enstaka norska anor på 1600-talet, och sannolikt balttyska anor under 1500-talet, men: jag kan aldrig bli est. Jag föddes som svensk, och jag kommer alltid att vara svensk.